Helgon.html



Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

Den sista måltiden av Simon Usjakov 1685. Alla Jesu lärjungar utom Judas Iskariot räknas som helgon, och brukar därför avbildas med gloria.

Helgon betecknar en avliden person som av katolska eller ortodoxa kyrkan anses ha levt i särskilt djup gudsgemenskap och efter olika prövningar av instanser i dessa kyrkors hierarki kanoniserats. Helgon förekommer även inom islam (exempelvis Rabia al-Adawiyya), och hinduism.

Sankt eller sankte (av det latinska ordet sanctus) betyder helig. Det används prefixen framför manliga helgons namn. Den kvinnliga motsvarigheten är sankta. På andra språk finns ordet i former som bland andra Saint, Sainte, San och Santa.

redigera Helgon inom katolska och ortodoxa kyrkor

redigera De första helgonen

Den katolska helgonkultens ursprung är firandet av martyrerna. De kristna firade martyrernas dödsdagar, varvid nattvarden frambars vid deras gravar. När förföljelseperioderna, som startade med kejsar Neros förföljelser runt år 60 efter kristus, var över i början av 300-talet e.Kr. byggde man ofta kyrkor över deras gravar. Med tiden började man dela på martyrernas kvarlevor för att flera kyrkor skulle få en helgonrelik. När allt färre dog martyrdöden började man även helgonförklara sådana munkar, nunnor, jungfrur, eremiter, asketer och så kallade bekännare som levt ett särskilt heligt liv.

redigera Helgon inom Katolska Kyrkan

Inom Katolska Kyrkan har man sedan högmedeltiden en formell procedur för att erkänna någon som helgon. Man skiljer till exempel mellan beatifikation (saligförklaring) och kanonisation (helgonförklaring). Det första innebär att vördnad är tillåten inom en provins eller ett stift och det senare att vördnad är tillåten inom hela kyrkan. Före dessa båda steg genomförs rigorösa utredningar om personens liv. Det tar oftast många decennier eller rentav sekler innan någon blir beatificerad eller kanoniserad. Undantag existerar dock, se Moder Teresa.

redigera Helgon inom ortodoxa samfund

Inom de ortodoxa kyrkorna har man en mindre omfattande process för helgonförklaring. Vanligen skall den bara godkännas av patriark eller kyrkoledning.

redigera Helgon inom protestantiska kyrkor

I de protestantiska kyrkorna och samfunden, till exempel Svenska kyrkan, avvisar man tanken på att de katolska helgonen skulle ha förtjänster i frälsningsavseende som skulle kunna tillgodoräknas nu levande. Med Första Timotheosbrevet 2:5 som grund, "Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus," avvisar man behovet av andra kanaler till Gud än Jesus själv.

Däremot ser man ofta helgonen som goda föredömen och efterföljansvärda exempel. I Svenska kyrkans kyrkoår ihågkoms de bibliska helgonen, till exempel jungfru Maria, Sankt Stefan, Sankt Petrus och Sankt Paulus med flera på särskilda dagar, medan de övriga har en gemensam helgdag i början på november, Alla helgons dag. Kollektbönen på denna dag uttrycker Svenska kyrkans officiella hållning, när man säger att Gud omger sig "med helgonens skara, låt deras förebild väcka oss till ett helgat liv, så att vi inte bara firar deras minne utan också följer dem i tro och goda gärningar".

En protestantisk definition på Helgon är dock en helt annan än den romersk katolska och hänvisar precis som bibeln till de troende i allmänhet och inte till enskilda individer som med sina handlingar utmärkt sig.

redigera Kända helgon

Bland helgonen har Jungfru Maria en särställning med ett flertal minnesdagar, och ett stort antal kyrkor är uppkallade efter henne. Helgon som är viktiga för Sverige är bland annat den heliga Birgitta, som enligt Katolska Kyrkan skall räknas som Sveriges skyddshelgon och som också har utnämnts till ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon, och Ansgar som enligt traditionen kristnade Sverige. Våren 2000 beatificerade påven den svenska nunnan Elisabeth Hesselblad, som grundade en ny gren av birgittinorden 1911.

Det finns åtskilliga exempel på endast lokalt eller nationellt erkända helgon vilka aldrig formellt kanoniserats. I Sverige gäller detta exempelvis "nationalhelgonet" Erik den helige, som även han brukar betraktas som skyddshelgon för Sverige i enlighet med den lokala tradition som fanns redan före reformationen.

redigera Namnhelgon

Namnhelgon kallas ett helgon, när det är valt som en enskild persons personliga skyddshelgon genom att man har givit personen samma namn som helgonet i fråga. Seden med namnhelgon, som knappast förekommer i Norden efter reformationen, kan ändå utgöra ett ursprung till firandet av namnsdagar, eftersom man firade sitt namnhelgon på helgonets högtidsdag, som angavs i almanackan.

redigera Lokalhelgon

Lokalhelgon är personer kring vilka det uppstått en lokal kult. Kulten kan vara begränsad till en kyrkoprovins, ett biskopsdöme, en socken eller bara en enskild kyrka. Lokalhelgon har vanligen inte kanoniserats. Flertalet helgon i Sverige är lokalhelgon, endast den heliga Birgitta har genomgått kanonisering.

redigera Se även

• Lista över helgon

redigera Källor

• Nationalencyklopedins webbupplaga, uppslagsordet helgon (sidan besökt 26 januari 2008)